Skulle precis skriva att jag har fått ett positivt besked men fick precis när jag skulle börja skriva ett negativt. Börjar med det negativa då, assistenten sa precis upp sig... Hade ingen aning om detta. Blir alldeles förtvivlad, hon passade så bra med Saga och vi har haft en så fin dialog om allt och jag jobbade för att höja hennes lön och allt. Men nu kan jag inte göra något alls... Detta till att Saga har varit allmänt sämre så här långt i april, 60 anfall och 9 doser akutmedicin så här långt. Känns inget bra men en månad säger inget utan vi måste avvakta flera månader för att veta om det är en nedåtgående trend eller hur det är...
Men vad händer nu?? Hur ska vi hitta någon ny, och hur snabbt får vi tag i någon. Är det något fel som jag/vi gör som inte får assistenterna att stanna? Den första vi hade stannade i två år med de andra har slutat efter ca 6 månader, men de ha iofs varit runt 20 år, vet inte om det har ngt med saken att göra. Men blir så frustrerad och känner sån maktlöshet, tycker att jag gör allt för att de ska trivas med arbetet och Saga tror jag inte gör det svårt att jobba med henne, förutom hennes svåra epilepsi, hon är i stort sett alltid glad och nöjd. Ja ja det måste lösa sig...
Ok, det positiva då ... Det var att jag har blivit beviljad fortsatt tjänstledighet även nästa läsår, men det känns inte som det positiva som jag kände när jag öppnade kuvertet just nu.
Nu gäller det att ladda om rejält, kändes tungt innan men nu är det som att bestiga ett berg. På fredag startar familjehelgen som är så rolig och givande på alla sätt. Ladda om ladda om ladda om får bli mitt mantra nu.
Jag måste vara stark för Sagas skull, det måste lösa sig för Sagas skull men vilken blivande 18 åring vill ha mamma med sig i skolan och överallt annars.
Älskade älskade Saga som är den som drabbas.
Vi löser det här så du får det så bra det bara går.
kramar
1 kommentarer
Lena
19 Apr 2016 19:12
Vännen! Inte gör ni något fel men vi måste minnas att det inte är lätt att ha hand om våra älskade kämpar. Unga människor vill dess utom vidare i livet, utbilda sig och komma framåt. då är pers ass bara en mellanlandning. Vi har också fått beskedet att vår underbara asse inte kommer åter efter sin föräldraledighet, hon vill vidare, vill utbilda sig och självklart- det förstår man ju. Ni gör inget fel och inte vi heller men när man"bara" har det som ett jobb är det ansvarsfullt,tungt, jobbigt och ofta väldigt skräckfyllt. Vi och ni hittar någon som passar men det är inte lätt- underbar familjehelg hoppas jag ni får trots allt- det är ni så väl värda.
Kommentera