Att sårbarheten är stor blev vi varse i slutet av veckan när jag drabbades av nässelfeber och även en kraftig attack av magkatarren... Jörgen blev genomförkyld med halsont och feber. Han var tvungen att jobba då en anställd skulle vara borta ... Men allt löste sig när man har en så duktig tjej som vi har. Vi vilade och mös tillsammans istället och det gick även bra att ta hand om henne med stora anfall också. Men det är i sådana lägen som man önskar att möjligheten funnits att någon kunde rycka in några timmar - men med den typ av sjukdom som svårbemästrad epilepsi är så är det inte bara att "rycka in". Men detta är första tillfället som det händer att både jag och Jörgen är sjuka och vi klarar även detta med gemensamma krafter.



Idag har jag ändå börjat bli bättre och vi tog en promenad med hunden. Jag promenerade och Saga cyklade för första gången på över ett år. Hon tyckte det var så härligt och det gick bra fast svårt med balansen - sa hon själv fast jag tyckte det gick jättebra...



Vi fortsätter nedtrappning av Inovelon och väntar med spänning på vad som händer när vi tar bort nästa steg också.

Min stora dag har hört av sig nu och det Saga kommer att få blir spännande, dels en Stockholmsresa med övernattning på hotell och många andra roliga saker men även en överraskning för henne. Jag berättar mer när det är klart...