Nu är vi inne i de sista dagarna på detta skov hos Saga och vi red igenom detta också utan större incidenter. Det största var att hon fick en dropp rakt fram och hade precis satt in armarna i klänningsärmarna vilket gjorde att hon inte kunde ta emot sig (vilket hon i och för sig inte gör ändå när hon droppar/krampar). Hon hade ju kunnat göra sig riktigt illa i armarna om oturen varit framme, men det som hade kunnat blivit riktigt illa var att ansiktet hade kunna skadats och tänderna åkt iväg men som tur var så har hon två saccosäckar i sitt rum och de ligger lite strategiskt utlagda så hon hamnade med ansiktet rakt ner i en av dom men med munnen o näsan inbakade i den så andningen funkade ju inte riktigt men framstupasidoläge och så är det löst. Alltid vara nära, alltid finnas där, alltid har hörseln påslagen för att lyssna in förändringar i ljud/andning/suckar osv.
Säkerhetstänket är väl utveckklat hos oss...
 
Detta var en liten kort beskrivning vad som händer hos oss nästan varje dag, kanske inte just detta men hela tiden finns katastrofen nära och i bakhasorna. Men som jag ofta säger, vi har skyddsänglar som finns runtomkring Saga och oss hela tiden, det måste bara vara så.
Bildresultat för skyddsänglar bilder
 
Vi har en rolig helg framför oss med storasystrar som kommer hem, Sagas bästakompis A ska vara hos oss en del av helgen vilket båda tjejerna ser fram emot, min syster och systerdöttrar kommer och ska tillbringa en del av påsken hos oss... mycket på gång men mycket kan också förändras och inte bli som vi tänker men vi har lärt oss (och även de som känner oss väl) att ta dagen som den blir. Att glädjas över det som faktiskt gick att göra och genomföra istället för att gräma sig över det som inte blev som vi tänkt. Vi har så mycket att glädjas åt, som nu när jag sitter här och  skriver för fullt så fylls huset av Sagas sång och glädje i musiken. Sån lycka och vi slutar aldrig förundras över vad musiken gör med och för henne, även de dagar och stunder som hon är helt off, pratar inte med oss/svarar oss inte,  man tror inte hon hör eller är med alls men när hon sätter sig med sin padda och plockar fram de youtubeklipp och de sånger hon gillar så sjunger hon med trots allt... LYCKAN och GLÄDJEN visar inga gränser hos oss då.
 
Hoppas ni alla kan känna glädje och lycka här och nu och 
se det som ni lyckas med och det fina ni har i livet.
 
Bildresultat för påskbilder
önskar jag er alla.
Många stora varma kramar till alla kämpar
små som stora.
Har inatt legat med mycket tankar kring livet och hur det är. Föränderligt är ett ord som passar in hos oss. Funderade mycket kring Saga förstås och landade i någon sorts tacksamhet över livet och att Saga trots allt mår så bra som hon gör och att hennes liv är så gott. Tänkte tillbaka för två år sedan hur det då såg ut, då kunde hon vara sängliggandes flera dagar i månaden. Allt efter att vi provat den hemska medicinen under hösten innan. 
 
Hon har i och för sig lika mycket kramper som då men allmäntillståndet är så mycket bättre och biverkningarna av medicinerna är mycket lindrigare av denna kombo hon har nu. Vi har ju valt att ligga på så låga doser som möjligt för att hon ska få vara så mycket Saga som det går och inte påverkas av den.
 
Ja nätterna är inte roliga när sömnen inte vill riktigt. 
Jag får glädja mig åt att solen ser ut att lysa över oss idag och att våren gör stora framsteg över landet.
 
Livet är gott, ta vara på dagarna och 
njut här och ni.
 
Vi vet aldrig hur morgondagen
ser ut.
Mycket lycka och kärlek till er
alla som läser o följer oss här.
💜kram💜
 
💕Familjen som gör mitt liv💕