Det är underbart när man kan sitta och fundera över hur bra Saga mår just nu. Hon har iochförsig anfall varje dag men de stora har hållit sig borta i över en vecka nu och det kan jag ju säga att vi inte är vana vid... Helt fantastisk känsla. Det gäller att njuta av det och även av att hon just nu är inne i en ganska harmonisk period också. Det hör ju lite ihop förstås men det gör lyckan dubbel. Vet att det kommer förändras igen, det gör den typ av epilepsi hon har med jämna mellanrum, men nu är vi här och gläds åt den lyckan varje minut och dag.
Hon hade en fantastisk kortishelgen på Ågrenska i helgen med en heldagsutflykt till Nordens Ark (tror jag det hette) där hon fick komma nära tigrar och många andra djur. Vi är så glada att vi har kortis och dessutom Ågrenska till henne. Hon kan verkligen slappna av där och känna att hon får egen tid från oss föräldrar. Vi kan också slappna av när vi lämnar henne där på fredag eftermiddag. Vi hör inget från dom, om inget specifikt inträffar, och vi är så trygga i det. Det är Sagas helg utan oss...
Samtidigt som vi, jag o min man, får egen tid vilket vi absolut inte är bortskämda med. Ibland gör vi absolut ingenting utan bara vilar och hämtar energi i det, andra gånger så har vi ngn teater eller så inbokat. Hursomhelst så ger de helgerna oss så mycket energi så orken oftast finns för veckorna däremellan. Har så många gånger den senaste tiden insett att jag lever mitt liv på gränsen hela tiden, den stress och den vardag vi har har satt sina spår på det sättet. Livet går sin gilla gång och det fungerar alldeles utmärkt men kommer något som stör det så kliver jag över kanten och stressen och den press jag lever under kommer upp till ytan. Det är väl så det kommer att se ut men det är också viktigt att det får se ut så för annars tror jag inte man orkar.
Jag har återhämtat mig hyfsat efter den sista svackan som höll i sig alltför länge men inser att det är bara att vänta ut och inse att jag behöver det också. Har ny energi nu och har några projekt på gång som jag ser fram emot att ta tag i, några korta och andra längre men de ger mig en massa energi. Ett är att jag har varit i kontakt med anhörigcentralen och kanske till våren så kommer jag att tillsammans med dom i någon form, "föreläsa" eller vara en del i en studiecirklar eller så. De ska under hösten planera våren och ta med dessa tankar. Känns jättespännande... Ett annat är en till familjehelg till våren... De andra får vi vänta med. Men känns jättekul att ha lite olika projekt igång, jag behöver det har jag insett (och även min man). Vet inte riktigt varför men kanske för att lägga fokus på ngt annat än Sagas epilepsi och allt runt det, vet inte men så kan det säkert vara eftersom jag hela tiden finns hemma och runt henne även fast jag inte jobbar...
Mycket lycka till er alla.
Ta vara på varandra, glädjen och livet.
Njut här och nu.
KRAMAR
3 kommentarer
Tina
14 Oct 2014 16:57
Fantastisk läsning!
Så glad med er i detta just nu!
Kram ❤️
pia buhr
16 Oct 2014 18:14
hej o tack för en fin blogg
är själv i denna svacka och kan inte låta bli att beundra er , själv upplever jag att jag blivit så rädd för att leve livet så som jag vill att min dotter ska ha det vill ej vara så överbeskyddande men det e så svårt att släppa kram pia
pia buhr
16 Oct 2014 19:48
ja det hade varit guld värt kram
Kommentera