Vad är viktigt i livet? Vem kan svara på det? Vet att det inte finns något svar på den frågan som gäller för alla mer än att livet är viktigt! Livet pågår hela tiden och utsätter oss alla för mer eller mindre jobbiga utmaningar. Och utmaningen kan vara hur liten eller stor som helst beroende på vem man pratar med och när i livet man pratar med
personen. Själva livet kan vara utmaningen för dagen för många medans andras utmaning kan vara att ta sig upp ur sängen just idag. Utmaningarnas karaktär förändras hela tiden beroende på så mycket.
För mig är en av utmaningarna just nu att jag ska fokusera på vad som JAG mår bra av - det är såååå svårt - vad behöver jag, vad händer med mig, vad behöver jag förändra, vad behöver jag fokusera på, vad mår jag bra av? Många frågor och funderingar som för mig många gånger är omöjliga att svara på och ta tid till när det finns andra som behöver mitt stöd och min närvaro i stort sett hela tiden. Det är många känslor som strömmar genom kroppen och huvudet när jag försöker att se mitt liv från den sidan.
Fick frågan från en mycket fin vän häromdagen om hur jag egentligen mår just nu och svaret blev att jag kämpar med mitt i grunden dåliga självförtroende och självkänsla just nu. Hon svarade "Du som är så fruktansvärt BRA, om du bara fattade HUR bra DU är, Fina underbara omtänksamma kloka duktiga DU, Du precis som DU är inte Sagas mamma inte Jörgens fru eller den driftiga EP morsan utan bara DU". Tårarna började rinna av glädje och lycka men också av en uppdämd känsla av att inte räcka till, inte orka, inte vara tillräckligt bra, inte tillräckligt glad, inte lyssna tillräckligt bra, inte finnas för andra, inte inte inte inte allt...
Jag vet, det har jag skrivit om många gånger tidigare, att jag ibland går ner i dessa gropar av nedstämdhet och känsla av hopplöshet och att det brukar släppa efter några dagar men denna gång har jag fastnat i de negativa tankarna och känslorna länge. Känns oroväckandes måste jag säga men hoppas och vill tro att det börjar vända snart igen. Det är ju inte konstigt på något vis att livet o tiden ibland kommer ikapp mig. Den stress och oro som jag konstant lever under måste ju någonstans komma ut. Är ju inte världsbäst på att släppa ut lite hela tiden tyvärr... Så när det kommer så blir det tyvärr större än det behöver bli.
Jag vet att jag är lyckligt lottad med min fina familj, min älskade man och mina tre fina döttrar, alla fantastiska på sina alldeles unika vis. Har ett bra liv med mycket glädje och lycka där vi försöker leva här och nu så långt det bara går.
Livet går vidare med glädje och lycka
men också mycket eftertanke.
många varma kramar och styrka till
er alla likt mig där ute som kämpar
med att få livet att gå framåt.
1 kommentarer
Malin N
03 Oct 2014 16:58
Kom alltid ihåg att det är mänskligt att befinna sig både uppe på berget och nere i dalen! <3
Ingen orkar gå med leendet hela tiden, särskilt inte i stunder av oro och maktlöshet...
Vi är inga robotar utan människor med känslor, ibland stora, kraftfulla som översköljer oss... Ibland små... Ibland återhållna...
Det viktiga är att vi inte stänger av dom... Låt dom flöda... Ibland okontrollerat och ibland får vi lov att styra dom för att orka...
Oavsett hur du gör är det ditt sätt och det är bra!
Varma styrkekramar! <3 <3 <3
Kommentera