Det är så lätt att inte se de goda bitarna utan man blir hemmablind och då är det så lätt att fastna i det eventuella negativa eller åtminstone i att det inte händer något i utvecklingen kring Saga...
I dessa dagar när vi lämnat Saga på Sötåsenlägret har vissa reflektioner slagit mig kring Sagas utveckling under året som gått sedan förra sommaren och vi ser en hel del... Dock inte i kunskapsutvecklingen, och då menar jag läsning och sådan "skolrelaterad" kunskap. Där har hon tyvärr inte gått framåt nämnvärt men det är inte något som vi längre tänker på så mycket utan det är att hon utvecklats socialt och i medvetenheten om sig själv.
Vi satt igår och pratade om det lite och jag slogs av tanken att förra året när vi lämnade Saga på lägret så var det vissa negativa beteenden som hon hade, säkert i sin frustration kring epilepsin men även tonårsproblematik. Nu när vi lämnade i år så känner vi att de bitarna är i stort sett borta, där har hon utvecklats mentalt och i och med att jag såg det så känner jag sådan glädje. Jag som känt att hon "stått stilla" i stort sett i allt känner nu en sådan tacksamhet och lycka i att faktiskt genom att vi har börjat "släppa" henne börjar också se en utveckling i henne som är oerhört positiv.
Detta visste jag förstås innan steget togs men tryggheten och behovet hos oss föräldrar att "hjälpa" och stötta sitt barn som dels har den svåra epilepsin men sedan andra funktionsnedsättningar är så stark så att våga ta det steget är inte lätt på något vis. Men idag känner jag att jag har fått ett bevis på att vi valt rätt väg hur jobbigt det än har varit, och är, att lära sig börja släppa taget om Saga. Om några år är hon "vuxen", åtminstone rent åldersmässigt, så då är det ändå viktigare att vi kan "släppa taget" vid vissa situationer och låta andra "ta över"...
Jag vet att hon njuter på lägret, jag vet att hon har blivit en mer "stor" tjej. En stark, som gjorde mig såååå varm i hjärtat, sak som har hänt denna gång som aldrig hänt tidigare tillfällen är att hon ringde oss andra kvällen. Hon ville i och för sig inte prara med mig utan bara med pappa, men det gör mig inget för glädjen i att hon ringde och glädjen i det hon berättade för Jörgen räcker. Hon sa stolt - inga kramper. Det var starkt och berörde oss mycket. Blir det enda tillfället som hon hör av sig så räcker det långt, och det är 100 % mer än förra året. Och vi följer bloggen man skriver från lägret så uppdaterade på vad de gör blir vi ändå även fast det inte är specifikt på Saga...
Så viktigt det är att våga, oberoende på vad det handlar om, för vågar man så händer
det alltid något positivt, förr eller senare. Livet är fullt av möjligheter och glädje.
Ta tillvara på livet och lyckan i livet.
Njut här och nu.
5 kommentarer
Lena Sundqvist
25 Jun 2014 08:45
Underbart att läsa dina ord! Jag blir rörd till tårar när jag läser om fina starka Saga och jag vet att den dagen när Abbe kan åka så kommer även han att finna sina vingar och flyga ut ur våra trygga famnar. Vingligt och osäkert men på G .... KRAMAR till er alla och speciellt till super Saga <3
Tina
25 Jun 2014 11:54
Ooooo...känner att det där inlägget talar till mig ;-) . Det är bra! Jag behöver det! Du och ni är förebilder för mig och FAKTISKT, i det lilla så släpper jag taget.
Jag tänker på det du skriver om att man ibland måste få de där riktiga jämförelsegrunderna; att titta på hur det såg ut i en specifik situation för som i ditt exempel, ett år sedan!
Och det där med de sociala bitarna är SÅÅÅ mycket viktigare än allt det andra! Det andra finns det alltid andra som kan hjälpa till med!!
Blir glad med er!!
Kram!!!
Ammi
25 Jun 2014 11:58
Våra ungdomar är så starka och kloka <3
Christina
29 Jun 2014 23:31
Jag försöker hela tiden leta efter sätt att "släppa" E, att ge henne möjlighet att känna sig lite stor och självständig. Men det är inte lätt eftersom risken för anfall alltid finns där, och då behöver någon vara nära för att ta hand om henne så att hon inte råkar illa ut. Vi försöker i det lilla - håller tummar och andan och gläds tillsammans när det har fungerat.
Jag hoppas Saga får underbara dagar på lägret, och att ni föräldrar också har fina dagar! Kram <3
Christina
30 Jun 2014 12:18
Tack, Ann! Det vore jättekul med en familjehelg i höst! Då kanske vi mäktar med att komma iväg. Idag är det en stund i taget som gäller. Kram <3
Kommentera