Det är inte så lätt alla gånger att hitta de vägar som gör att jag och familjen mår så bra det bara går. Som jag skrivit tidigare så försöker jag hitta balansen genom mindfulness, att vara här och nu. Men även fast jag har hittat ett sätt så är det inte lika med att jag hittar tiden och möjligheten att använda mig av det, som jag faktiskt vet hjälper mig i vardagen.
 
Har köpt mig en bok om mindfulness, har tidigare bara haft en cd med övningar och instruktioner, och den boken ger mig många aha upplevelser och jag tror, nu när jag testat mindfulness och vet att det hjälpt mig, att det är bra att läsa om det för jag får mycket bekräftelse på mina tankar och känslor i det som står i boken. Många saker som jag inte tänkt på men som när jag läser om det så förstår jag att jag lagt om mycket av mitt sätt att tänka, agera och reflektera över livets gång. 
 
Till exempel ordet acceptans, som jag vet många tycker är ett oerhört laddat ord, men som jag känner att jag har gjort - accepterat livet som det är. I boken säger de " ...acceptans innebär inte att man måste gilla det man upplever, utan bara att man accepterar att det just nu är som det är." Det är en sådan mening som jag hajade till över när jag läste den, stämmer så bra tycker jag...
Andasarmband som jag precis har köpt till mig själv.      
Något som jag tagit till mig i de mindfulnessövningar som jag lärt mig är det så kallade andningsankare, stanna upp och andas - för mig hjälper det ofta. Och även ordet SOAS - Stanna upp, Observera, Acceptera och Släpp - det är en metod som jag då och då har använt och det har vid de olika situationerna verkligen hjälpt mig i att släppa taget om det som hänt/pågår/sker... Det jag inte kan påverka är inte värt att lägga energi på, släpp det så fort som möjligt. Dessa saker behöver inte ta lång tid utan det kan man ofta göra snabbt och här o nu.
Nu låter det som om jag är såååå präktig och duktig - det är jag inte för jag tar inte mig den tid som jag vet att jag skulle behöva men jag vet att mindfulness har hjälpt mig tidigare.
 
Många kramar och mycket styrka till er alla där ute som kämpar med vad det nu må vara.
Vi är många som kämpar och oavsett vad det är man kämpar på med 
så är det för den personen tungt även fast det för någon annan kan se
som en liten futtig sak. 
Det är viktigt med ödmjukhet och empati för/med andra människor.
Tillsammans blir vi så mycket starkare.
 

Kommentera

Publiceras ej