När Saga får och har sina droppattacker. Då kommer den oro som i och för sig finns hela tiden men då blir den så stark och tydlig. Droppattackerna bara kommer - då får Saga ingen förvarning utan då faller hon handlöst där och går och står. Kom en sådan i går eftermiddag. Hon var ute och i trädgården, hon hade precis gungat och var nog på väg in när hon bara stupade rakt fram. Som tur var rakt ner på gräset så det vara bara läppen som fick sig ett bett. Det är dessa anfall som gör att oron för skador finns där hela tiden... men samtidigt så kan jag inte gå och vara orolig för det heller för då kan vi/Saga inte göra något alls. Och ett sådant liv vill vi inte ha. Vi vill att Saga ska kunna göra allt hon vill. Fast kanske under lite mer ordnade former än för barn utan epilepsi.
Idag började vi dagen på skolan och hon berättade om påsklovet, sedan blev det en promenad som gick bra men när vi sedan kom in på musiklektionen så fick hon först en känning (vilket jag är glad att hon ibland får) och sedan kom kramperna med frånvaro. Det blev epistatus även denna gång och då släppte det. Vi åkte hem så hon skulle få vila lite för idag hade hon tid för ridning för första gången på väldigt länge. Det ville hon gärna åka på och det lyckades vi med och hon njöt och tyckte det var såååååå kul. Härlig känsla att se henne på en häst när hon timmarna innan legat medvetslös på golvet och krampat... verkligen två ytterligheter.
Hon tyckte det var roligt och vill gärna fortsätta rida - fast det är långt att åka och det kanske blir jobbigt att göra det efter skoldagen. Men vi får hoppas att vi kan lösa det på ett bra sätt...
Nu hoppas vi på några lite lugnare dagar så hon kan vara i skolan och träffa sinakamrater. I morgon ska vi prata med Sagas neurolog - spännande att höra vad han har att komma med.
Idag började vi dagen på skolan och hon berättade om påsklovet, sedan blev det en promenad som gick bra men när vi sedan kom in på musiklektionen så fick hon först en känning (vilket jag är glad att hon ibland får) och sedan kom kramperna med frånvaro. Det blev epistatus även denna gång och då släppte det. Vi åkte hem så hon skulle få vila lite för idag hade hon tid för ridning för första gången på väldigt länge. Det ville hon gärna åka på och det lyckades vi med och hon njöt och tyckte det var såååååå kul. Härlig känsla att se henne på en häst när hon timmarna innan legat medvetslös på golvet och krampat... verkligen två ytterligheter.
Hon tyckte det var roligt och vill gärna fortsätta rida - fast det är långt att åka och det kanske blir jobbigt att göra det efter skoldagen. Men vi får hoppas att vi kan lösa det på ett bra sätt...
Nu hoppas vi på några lite lugnare dagar så hon kan vara i skolan och träffa sinakamrater. I morgon ska vi prata med Sagas neurolog - spännande att höra vad han har att komma med.
4 kommentarer
Sonja
17 Apr 2012 12:09
vad roligt att det blev av och att allt gick bra, kram från oss
Ann Andersson
17 Apr 2012 12:47
Tack så mycket Sonja <3
Lena Sundqvist
17 Apr 2012 14:04
Härliga bilder på Saga och hästen, hoppas att ni kan fortsätta med ridningen.
Jenny
18 Apr 2012 08:17
Vilken kämpe hon är <3 Fina bilder....kramar!
Kommentera