... det som inte fick hända. Min älskade man har fått en mindre hjärtinfarkt! Som tur var kom han till vården i tid. Och som tur var så har Saga precis gått ur ett skov så hon har lite lugnare dagar nu...
Han ligger på akuten under observation i väntan på att i morgon bli transporterad till ett större sjukhus för hjärt-kärl röntgen och ev "sprängning" av kärlen. Just när han/vi bestämt att trappa ner jobbet, att avveckla företaget för att kunna vara mer hemma. Efter att som egen företagare jobbat 10-12 timmar nästan varje dag i ca 10 år så kände han att han inte skulle orka det så många år till. Han är tillfreds med det beslutet och ser fram mot att trappa ner jobbet. Jag kände en viss oro för att nu när han "satt ner foten" så kan ngt hända...
Tankarna har ofta funnits hos mig vad som skulle hända om en av oss, min man o jag, skulle gå bort av ngn anledning. Hur skulle den som blev kvar orka gå vidare och hur skulle man klara av vardagen med allt runt Saga...
Nu klarade han sig denna gång, tack alla skyddsänglar, men livet är skört och hänger många gånger på tunna trådar.
Vi klarar även detta, för att vi måste. Tungt och ledsamt men vi har fortfarande varandra, våra älskade döttrar och framförallt livet framför oss.
Tack skyddsänglarna som även
denna gång gjorde att gott jobb.
Tack Sara, Sandra och Saga för att
ni finns, älskar er oerhört mycket
älskar dig Jörgen
Kommentera