Natten har brutits av de otäcka toniska-kloniska kramperna med skriket, ljudet som man aldrig vänjer sig vid, och dunkandet i väggen, spänd kropp, kramper som bara fortsätter och blåa läppar när andningen inte fungerar...
Flera gånger i natt har älskade vännen behövts ha dessa stora, kraftiga och sååååå jobbiga kramperna. Hon har alltid någon skada efter en sådan här natt, oftast inte så stor men ändå. När hon vaknar på morgonen säger hon ofta att hon känner att hon haft kramper, lilla gumman som ska behöva ha det så här och leva med detta som inte vill bli bättre.
Varje månad med 70-80 droppar, toniska och toniska-kloniska kramper, de allra jobbigaste och otäckaste av de alla plus alla de absenser, myoklonier, ilskeutbrott och NCSE som hon har. Men kämpen går vidare i livet med mycket glädje och sång. Hon gör livet fantastiskt med hela sin person ♥♥♥♥♥ Hon och alla andra som kämpar med denna jobbiga sjukdom, epilepsi i alla dess former.
