Lite så känns det som om jag har gjort den sista månaden. Efter att livet har varit allt för tufft under en lång tid med att Saga har mått allt sämre och att jag har gett och gett energi åt alla håll och kanter men inte kunnat ladda min egen energi som jag behövt så tog jag en paus i livet från det mesta känns det som. Men absolut från Facebook och bloggandet. Känner att jag har kommit så pass långt nu att jag vill skriva och förklara min tystnad här på bloggen om det är någon som undrat.
Den sista månaden har jag funderat mycket på livet och dragit mig in i mig själv och min familj. Försökt att fokusera på det som är viktigt i livet - familjen och nära och kära. Tyvärr så går det ju inte att stänga ute livets gång så jag har fallit många gånger under denna månad och är inte alls säker på att jag inte kommer att fall i morgon eller någon annan dag igen. Jag kommer att fortsätta stötta och finnas för er andra eftersom det är något som jag känner att jag vill och det är en del av mig men förhoppningsvis så hittar jag ett sätt att ge mig själv energi också så jag orkar med det jag vill göra i livet. Massage, promenader, samtal med underbara människor, upplevelser, familjen, m.m.
Det som är positivt nu är att Saga är stabilare, trots lika många kramper så har vi inte behövt ge så mycket akutmedicin och bara det gör att hon är mycket piggare och gladare - vi har fått tillbaks en del av vår underbara och fantastiska dotter. Sedan har hennes korttidsvistelse fungerat så himla bra och det är härligt att se och höra att andra tycker att hon är en härlig tjej. Vi har tagit beslutet att försöka få tag i en assistent som kan jobba ca 50% med Saga, i skolan, hemma och ev någon helg då och då och det känns också mycket bra. Vi har äntligen lämnat in ansökan om bostadsanpassningen i badrummet till kommunen, Saga har fått en ny säng från habiliteringen som kan underlätta för oss föräldrar, kontakten med habbiliteringen verkar också lösa sig på bästa sätt, Saga har två läger på gång i sommar, eventuellt har vi en fantastisk person som kan jobba med Saga som en form av ledsagare. Allt detta känns som små saker men tillsammans har de blivit en stor sten som bara vuxit och vuxit. Självfallet kommer det hela tiden nya saker/problem som måste lösas men det är ju också livets gång.
Skolan har ju inte fungerat för Saga sedan november så det har blivit att hon inte vill gå dit men det har den fantastiska skola som Saga går på löst genom att en lärare kommer hem till Saga några dagar i veckan för att visa vad de jobbar med i skolan just nu och även göra en del av de sakerna, nästa steg är att ta med sig en klasskamrat hem och fortsätta jobba och sedan så småningom kunna åka/vilja åka till skolan igen.
Målet nu är att se positivt på framtiden och livet. Att hitta alla vägar som går till att få ett så gott och fint liv som möjligt tillsammans med min underbara familj och de underbara personer som jag vet finns där ute som vill finnas för mig och min familj. Det är inte alltid lätt men jag vet att det går...
Kramar och GLAD PÅSK till er alla.
