Jag har hunnit tänka mycket de här dagarna som Saga varit på lägret. Har fått korta smsrapporter och kort från assistenten och det har varit helt underbart. Men har inte pratat med Saga någonting. Det är en underlig känsla men nyttigt också.
De var i tisdags på Bodaborg och Saga hade kämpat och kämpat trots kramper och frånvaro men ändå så ville hon fortsätta. Fick ett sms sent i går kväll att Saga kom tvåa i danstävlingen på discot de hade... är så glad för Sagas skull, hon har nog vuxit jättemycket som person under denna vecka. Nu gäller det "bara" att vi kan förvalta detta på ett bra sätt hemma. Och det ska vi banne mig göra... Hon har ju ett läger till på Ågrenska som väntar henne.
Detta är så stort för henne och för oss. Hon är ju trots allt mitt i tonåren även fast det mentala inte är där
och det gör det extra svårt att inse alla gånger. Men detta får bli starten på en ny väg. Och detta att vara så många i grupp som alla har sin epilepsi och även annnat är ju så bra. Dels för att se att man inte är själv med sin epilepsi men också att träna på att t.ex. samarbeta som de hade gjort en av dagarna...
Detta läger verkar så välorganiserat och med tydliga regler och aktiviteter så det är helt otroligt. Tack Anna och alla ni ledare för det arbete ni gör för ungdomarna.
