När det handlar om denna föränderliga epilepsi. Men tydligen inte för i natt så fick Saga gå igenom något så jobbigt så jobbigt. Hon hade flera toniska-kloniska kramper i natt och efter en av dessa så övergick anfallet, efter att krampen gått över, till ett tillstånd där hon var helt frånvarande men låg och skrek hjärtskärrande, grät och viftade med armarna som om hon slogs med någon och sparkade med benen mot "något". Hon snurrade och snurrade samtidigt i sängen... Det blev värre när vi rörde vid henne och försökte få kontakt med henne. Detta pågick totalt sett i ca 30 minuter och efter 10 minuter gav vi epistatus vilket inte var det lättaste mitt i allt detta... men till slut så blev hon lugnare och lugnare och somnade och sov lugnt ca 1.5 timme då hon fick en ytterligare tonisk-klonisk kramp men det blev "bara" det denna gång och hon sov vidare... När hon vaknade var hon som en zombie, svårt att hitta ord, att hålla balansen, tyst och sammanbiten. Det är något vi ofta ser efter en period som denna.
Denna epilepsi!!!! Önskar jag kunde trolla ibland så att Saga skulle slippa att gå igenom detta dag efter dag... men tyvärr! Det är att finna sig i att det är detta hon har att leva med och som jag så ofta skriver - göra det bästa av dagen.
Glädjas åt de glädjeämnen som finns och de dagar som hon faktiskt mår så himla bra - för de dagarna finns då och då - och för allt som hon ger oss andra genom att bara vara SAGA. Det är en underbar tjej vi har som vi älskar över allt annat på jorden. När man går igenom sådana här nätter och tillfällen - som vi gör relativt ofta - så blir det så tydligt vad som är viktigt här på jorden. Kram till er alla!
