vi haft trots så mycket anfall/kramper och akutmedicin de första dygnen. Det var så kul att träffa Lena och hennes fantastiska familj. Det var så härligt att träffa några som man inte behöver förklara något för, några som vet hur det är när man har ett barn med svår epilepsi...


Både Saga och Arvid hade mycket anfall och kramper under tiden vi var där men allt vi gjorde och allt vi planerade genomfördes på ett så härligt sätt så det gjorde absolut inget att om det fick flyttas på eller skjutas på. Lenas flicka, Alexandra, som är lika gammal som Saga var så härlig och tog Saga för den hon är... och det var så fantastiskt att se...

Vi fikade, tittade på Gammelstaden i Luleå, shoppade både i Sverige och Finland, blev bjudna på god mat och mysiga stunder hemma hos Lena och Janne.
Fick även en riktigt fin och solig (dock lite kylig) dag, då passade vi på att åka ut till havet och tog fika med oss - några av de modiga barnen, Arvid och Oskar, badade i det kyliga vattnet...

Det är så skönt att ha Lena och hennes familj och de andra som vi lärt känna genom Sagas epilepsi. Hade inte träffat så många fina människor annars. Vi har så mycket gemensamt även fast våra barns epilepsi ser lite olika ut eftersom det är en sådan sjukdom som inte går att styra över. Den lever sitt eget liv och det är bara att hänga med.

Nu har vi gjort denna resa som vi såg fram emot med lite bävan eftersom vi inte rest så här med Saga tidigare. Men till er alla som tvekar - gör inte det - det fungerade utmärkt trots mycket anfall och mycket akutmedicin. Det är "bara" att ta det lugnt och åka med på epilepsins resa. Självklart är det mycket oro och tankar som kommer när man inte är hemma i tryggheten som det ger. Men vi vill ge Saga ett så "normalt" liv som möjligt och det tror jag att alla ni som har ett barn med epilepsi vill. Då behöver/måste man ta lite "risker" ibland och då kommer man starkare ut på andra sidan. Ibland kanske inte allt går så bra eller som man önskar men då lär man sig något av det.

 
Kram alla som läser denna blogg och jag hoppas att det jag skriver ger er något - det är det jag önskar - att jag genom det jag berättar om vårat liv kan ge er lite styrka och kraft. Att ni inte är ensamma om det ni upplever utan att vi är fler och tillsammans blir vi alla starkare.

3 kommentarer

Lena Sundqvist

28 Jun 2012 19:43

Älskade vän! Vi är så otroligt glada och tacksamma över att ni är våra vänner, jag vet precis hur du menar med att det är skönt att vara med någon som förstår och som inte ställer orimliga krav på oss och våra barn. Vi gör som alltid, tar en dag i sänder och låter barnens ork och lust styra. En härlig vecka på alla sätt och åter igen önskar jag att landet var runt..... Saga är en helt fantastisk liten person, med stor klokskap i sina vackra ögon, vår Alex har haft tur som fått äran att få Sagas förtroende att bli hennes vän. Vi saknar er alla och ser fram mot att snart träffas igen.

Jenny

29 Jun 2012 12:26

Härlig och fin vecka, sådant kan man leva på länge. Kramar ❤

Eva

09 Jul 2012 09:16

Ja, det ger mig något att ni skriver! Jag har en dotter med epilepsi, och det är skönt att höra att man inte är ensam.

Kommentera

Publiceras ej