Och som ni ser har vi långt kvar till gröna gräsmattor!
Jag läste Anns blogginlägg med de härliga bilderna på Saga i våren och tänkte fy 17 man bor i fel ände av landet. Vi får vänta till runt valborg innan all snön försvunnit. Nå vi ska inte klaga på det, det finns tjusningar med det också, SOL så stark att man inte kan se, vit gnistrande snö och norrskenet... men nog längtar jag till sommaren nu.
Vi var på skolan i torsdags och då fick jag mig en liten påminnelse om att folk glömmer, de förstår inte vidden av eller helt enkelt skiter i våra "små" problem. Rektorn som ska sluta nu den 1/3 bjöd på överasknings fika! Vad kan Abbe äta av det hon bjöd på? Inget! inte för att hon ens frågade. Som tur var hade jag med mig en muffins, grädde och 2! blåbär till hans mellis på skolan men ingen saft för jag ville inte göra de andra barnen avundsjuka! Så han fick dricka vatten när de andra fick festis. SURT för ett litet barna hjärta och dåligt av vår rektor som hade kunnat ta sin telefon och ringa mig kvällen innan så hade jag sett till att Abbe också fått som de andra.
Nå med hjälp av fina fröken Karin åt han sin muffin och vi gick sedan ut i snön för att åka pulka i backen.
Jätte kul! Men mitt i det roliga så kommer skit epn och hälsar på, stort anfall i backen. Hemfärd och anfall resten av dagen, natten och fredag förmiddag. Så är livet och epn ska inte få stoppa oss men ibland saktar den ned oss.
Helgen var lugn och vi åkte tom till Finland på utflykt, mellis i bilen och lunch på IKEA med Abbes mat i bagaget. Gick jätte bra just kring maten, hans uppförande är en annan sak men folk får titta bäst de vill.... så det så.
2 dagar utan anfall är en gåva värd att uppskattas.
Nu har vi sportlov, -23 grader så det blir inga ute aktiviteter i dag och i morgon ska vi till Sunderbyn för att ta prover och träffa vår fantastiska doktor "bus" Rune.
Neurologen Isa ringde i går för att fråga om det är ok att hon mailar sina kollegor utomlands om Abbe, som hon säger "För att ha något i bakfickan OM kosten inte fungerar" känns så skönt att veta att vi har henne i ryggen hela tiden.
Nej nu är det dags för ännu en dag i MAD matens tecken.
Hoppas att alla ni som kämpar där ute har en bra och fin dag.
Jag läste Anns blogginlägg med de härliga bilderna på Saga i våren och tänkte fy 17 man bor i fel ände av landet. Vi får vänta till runt valborg innan all snön försvunnit. Nå vi ska inte klaga på det, det finns tjusningar med det också, SOL så stark att man inte kan se, vit gnistrande snö och norrskenet... men nog längtar jag till sommaren nu.
Vi var på skolan i torsdags och då fick jag mig en liten påminnelse om att folk glömmer, de förstår inte vidden av eller helt enkelt skiter i våra "små" problem. Rektorn som ska sluta nu den 1/3 bjöd på överasknings fika! Vad kan Abbe äta av det hon bjöd på? Inget! inte för att hon ens frågade. Som tur var hade jag med mig en muffins, grädde och 2! blåbär till hans mellis på skolan men ingen saft för jag ville inte göra de andra barnen avundsjuka! Så han fick dricka vatten när de andra fick festis. SURT för ett litet barna hjärta och dåligt av vår rektor som hade kunnat ta sin telefon och ringa mig kvällen innan så hade jag sett till att Abbe också fått som de andra.
Nå med hjälp av fina fröken Karin åt han sin muffin och vi gick sedan ut i snön för att åka pulka i backen.
Jätte kul! Men mitt i det roliga så kommer skit epn och hälsar på, stort anfall i backen. Hemfärd och anfall resten av dagen, natten och fredag förmiddag. Så är livet och epn ska inte få stoppa oss men ibland saktar den ned oss.
Helgen var lugn och vi åkte tom till Finland på utflykt, mellis i bilen och lunch på IKEA med Abbes mat i bagaget. Gick jätte bra just kring maten, hans uppförande är en annan sak men folk får titta bäst de vill.... så det så.
2 dagar utan anfall är en gåva värd att uppskattas.
Nu har vi sportlov, -23 grader så det blir inga ute aktiviteter i dag och i morgon ska vi till Sunderbyn för att ta prover och träffa vår fantastiska doktor "bus" Rune.
Neurologen Isa ringde i går för att fråga om det är ok att hon mailar sina kollegor utomlands om Abbe, som hon säger "För att ha något i bakfickan OM kosten inte fungerar" känns så skönt att veta att vi har henne i ryggen hela tiden.
Nej nu är det dags för ännu en dag i MAD matens tecken.
Hoppas att alla ni som kämpar där ute har en bra och fin dag.
2 kommentarer
Malin
27 Feb 2012 20:02
Hos oss började var det dags för skola idag igen.
Hoppas ni får ett härligt sportlov.
Kram
Jenny
28 Feb 2012 11:14
En sådan lätt sak av rektorn, ringa ett enkelt samtal för att förhindra känslan i Abbes hjärta...<3
Önskar er ett härligt sportlov!
Kram Jenny.
Kommentera